Vilka regler gäller för arbetsplatser?

För att utföra en korrekt mätning av radon på arbetsplatser, offentliga lokaler eller skolor krävs att:

• långtidsmätning av radon ska pågå i minst 2 månader
• korttidsmätning av radon ska pågå i minst 7 dygn
• radondosor ska placeras i de rum där personer tillbringar mer än 4 timmar dag samt källare där personal vistas mer än 50 timmar per år
• för större rum och lokaler i bottenvåning eller källare ska en radondosa placeras var 150 m²
• för större rum och lokaler på övriga våningar ska en radondosa placeras var 250 m²
• minimum två radondosor ska användas per huskropp och våningsplan

Placera radondosorna:

• hängande, t ex från tak eller liggande på en hylla
• minst 25 cm från golv, tak eller vägg
• minst 1,5 m från tilluftsdon, ytterdörr, fönster, värmeelement eller annan värmekälla
• minst 0,5 m från frånluftsdon
• ej i våtutrymme

Mätningen startar när du bryter den genomskinliga plastförpackningen som radondosorna ligger i.

Instruktionerna baseras på en guideline från IRMA och uppfyller nationella krav.

Hur många radondosor behövs för att mäta en arbetsplats:

• I samtliga rum där personal vistas mer än 4 timmar per dygn placeras minst en radondosa.
• För större lokaler placeras en radondosa per 150 m² på bottenplan och en radondosa per 250 m² på övriga våningsplan.
• Rum i källare där personal vistas mer än 50 timmar per år ska mätas med minst en radondosa.

Dessa instruktioner baseras på IRMA:s metodbeskrivning för att beräkna antal radondosor. Genom att följa denna metodbeskrivning uppfyller man även kraven i Strålsäkerhetsmyndighetens metodbeskrivning för orienterande mätning av arbetsplatser.

Instruktionerna ovan kan medföra fler radondosor per område jämfört med Strålsäkerhetsmyndighetens. Genom att använda dessa får man dock en tydligare översyn av radonsituationen på arbetsplatsen och därmed mycket bättre kartläggning av de hälsorisker till följd av radon de anställda kan utsättas för. En annan fördel är att de bidrar till minskad tidsåtgång för hela mätprojektet genom att undvika kostsamma ommätningar när man ska kartlägga områden med för höga radonhalter.

Sedan 1 juni 2018 har Sverige en ny strålskyddslag. Lagen infördes för att anpassa oss till EU:s nya strålskyddsdirektiv och innebär att det nu är arbetsgivarens ansvar att se till att arbetstagare inte arbetar i en miljö med förhöjda radonhalter. Liknande direktiv har funnits tidigare, men det nya är att exponering för den radioaktiva gasen radon nu har tagits med som en hälsorisk.

Numera fastställer strålskyddsförordningen i Sverige en referensnivå för radon på 200 becquerel per kubikmeter (Bq/m³) uttryckt som årlig genomsnittlig aktivitetskoncentration. Den ligger i linje med arbetsmiljöverkets föreskrifter som satt 200 Bq/m³ som hygieniskt gränsvärde för radon. Det enda sättet att ta reda på om arbetsplatsen har förhöjda radonvärden är att mäta.

Radon och hälsorisker

Radon är en så kallad sönderfallsprodukt från uran som finns i vår berggrund. Eftersom det är en gas kan den läcka in i byggnader via marken. Beroende på byggnadens konstruktion och utformning av ventilationssystem kan förhöjda nivåer av radon skapas i inomhusluften. I vissa fall kan även byggnadsmaterialet vara en källa till radon. I samband med att radon sönderfaller skapas radioaktiv alfastrålning som kan skada våra vävnader i lungorna.

Om man under flera år utsätts för förhöjda radonhalter finns det risk att utveckla lungcancer. Sveriges Strålsäkerhetsmyndighet bedömer att cirka 500 personer varje år drabbas av lungcancer till följd av radon. Det är den näst vanligaste orsaken efter rökning. Ju högre halt och längre tid man exponeras, desto större är risken att radon orsakar skada.

Det är enkelt att mäta radon. Innan man gör det bör man dock kontrollera om en radonmätning redan har genomförts och i så fall när den gjordes. Fastighetsansvarig bör känna till det. Notera samtidigt att mätningen inte får vara äldre än 10 år. För att mätningen ska vara giltig får det heller inte ha gjorts någon ombyggnation eller ändring av ventilationen sedan radonmätningen genomfördes.

Antal radondosor och var man placerar dem

För att få ett mätresultat som är jämförbart med gränsvärdet för radonhalten på arbetsplatser krävs att man gör en 2-3 månaders mätning med radondosor från ett radonlaboratorium som är ackrediterat enligt ISO 17025. Detta för att få fram ett tillförlitligt värde som motsvarar ett årsmedelvärde av radonhalten på arbetsplatsen. Observera att mätningen behöver genomföras under eldningssäsongen – 1 oktober till 30 april.

Hur många radondosor man ska placera ut beror på lokalens storlek samt antalet rum och våningsplan. Som minimum ska man följa Strålsäkerhetsmyndighetens metodbeskrivning, men man kan även följa den internationella metodbeskrivningen – IRMA. Den senare innebär att man använder något fler radondosor men den ger samtidigt betydligt bättre överblick av radonsituationen på arbetsplatsen. Genom att följa IRMA riskerar man heller inte att missa utrymmen med förhöjda värden. Dessutom ger IRMA:s metodbeskrivning ett bättre underlag om man måste gå vidare och genomföra åtgärder för att sänka radonhalten.

Kontakta gärna ett ackrediterat radonlaboratorium som t ex Radonova. Då hjälper vi dig att beräkna antal radondosor. Vi har även digitala verktyg på vår hemsida som gör det enkelt att beräkna antalet radondosor som krävs för att genomföra en mätning.

Hur går radonmätningen till?

När radondosorna levererats behöver de placeras ut enligt instruktionerna. Normalt placerar man dem hängande från taket eller liggande på en hylla. De ska placeras minst 25 cm från golv, tak eller vägg. Detta eftersom luftflödet längs dessa ytor oftast inte representerar det luftflöde som arbetstagaren vistas i. Av detta skäl ska man heller inte placera radondosorna i närheten av till-/frånluftsdon, ytterdörr, fönster, värmeelement eller annan värmekälla. Man ska även undvika våtutrymmen. Notera att mätningen startar när du bryter den genomskinliga plastförpackningen som radondosorna ligger förpackade i.

När mätningen påbörjas registrerar man starttiden för respektive radondosa på webbapplikationen Mina Sidor. Där registrerar man även stopptiden innan radondosorna skickas tillbaka till laboratoriet för analys. Analyssvar erhålls normalt inom en vecka.

Gör först en uppföljande mätning under arbetstid

Enligt mätdata från Sveriges största mätlaboratorium Radonova har knappt en femtedel av landets arbetsplatser förhöjda radonhalter (över gränsvärdet). Ett första steg att vidta i samband med att förhöjda värden uppmätts är att undersöka radonhalten under arbetstid.

Eftersom de flesta arbetsplatser är ventilationsstyrda och har ventilationen avstängd utanför arbetstid speglar ett årsmedelvärde (mätning gjord dygnet runt) inte alltid värdet under arbetstid. Genom en uppföljande mätning under 1-3 veckor under arbetstid (i de arbetsutrymmen som har förhöjda radonhalter) kan man få fram en faktor mellan radonhalten under arbetstid och radonhalten under både arbetstid och icke-arbetstid. Genom att multiplicera denna faktor med det tidigare uppmätta årsmedelvärde kan man få fram ett korrigerat årsmedelvärde som tydligare visar vilken radonhalt man exponerar personalen för under arbetstid.

Om detta värde ligger under det hygieniska gränsvärdet 200 Bq/m³ behöver inte radonsänkande åtgärder vidtas.

Man är anmälningspliktig om man inte får ner radonhalten

Om det korrigerade årsmedelvärdet under arbetstid ligger över gränsvärdet måste man genomföra åtgärder för att sänka radonhalten. På en arbetsplats är det vanligtvis via ventilationen man kan få ner radonhalten men det finns även andra åtgärder. I den här situationen är det säkrast att kontakta en certifierad radonkonsult som kan hjälpa till.

Om man inte lyckas få ner radonhalten under gränsvärdet blir man anmälningspliktig till Strålsäkerhetsmyndigheten. I förlängningen kan man vara tvungen att mäta exponeringen för radon på enskild personal. Detta görs med så kallad radondosimetri. Även om det är ovanligt kan en sådan mätning i en del fall leda till att arbetstiden i vissa lokaler måste begränsas.

I samband med att den nya strålskyddslagen trädde i kraft den 1 juni 2018 måste arbetsgivaren känna till radonhalten på arbetsplatsen och vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att åtgärda halter över det hygieniska gränsvärdet 200 Bq/m³. Det gäller statliga, kommunala samt privata arbetsgivare och är reglerat i Strålskyddslagen (2018:396) samt Hygieniska gränsvärden (AFS 2018:1).

Det enda sättet att kontrollera radonhalten på en arbetsplats är att genomföra en mätning. Detta görs genom att genomföra en mätning som ger ett årsmedelvärde. Om detta skulle överskrida det hygienska gränsvärdet görs en uppföljande radonmätning under arbetstid som ger ett så kallat uppskattat årsmedelvärde under arbetstid.

Om en arbetsgivare inte lyckas sänka radonhalten till 200 Bq/m³ uttryckt som årsmedelvärde under arbetstid så måste detta anmälas till Strålsäkerhetsmyndigheten enligt dess föreskrifter SSMFS 2018:10. Ansvarig för denna rapportering är arbetsgivaren. För enskilda arbetstagare som vistas i sådan arbetsmiljö bör mätning ske kontinuerligt på individuell basis. Detta sker med hjälp av så kallad personburen radonmätare, även kallad radondosimetri. Arbetsgivaren ska i en sådan verksamhet också sträva efter att minska radonexponeringen så mycket som det är möjligt och rimligt.

Notera också att anmälan till Strålsäkerhetsmyndigheten dessutom ska förnyas inom 5 år från det datum då den senaste anmälan gjordes. En sådan förnyad anmälan ska också innehålla aktuella mätvärden för radonhalten i lokalerna.

För den som mäts med personburen radonmätare gäller gränsvärdet 0,36 MBqh/m³ som årsexponering för arbeten i lokaler ovan jord. För arbeten i inredda lokaler under jord är motsvarande värde 0,72 MBqh/m³ och för andra underjordsarbeten som gruvor och tunnlar gäller det hygienska gränsvärdet 2,1 MBqh/m³.

Radon i inomhusluften kan komma från marken under fastigheten, från byggnadsmaterialet eller från brunnsvattnet. Den absolut vanligaste orsaken till förhöjda radonhalter på arbetsplatser är radonhaltig jordluft i marken. Eftersom lufttrycket i en fastighet normalt är lägre än lufttrycket utomhus läcker radongasen in genom otätheter i grunden/betongplattan vilket leder till förhöjda radonhalter.

En annan radonkälla är blå lättbetong i byggnadsmaterialet. Blå lättbetong var ett material som användes fram till år 1975. Om fastigheten är yngre än så kan blå lättbetong alltså inte vara radonkällan. Eftersom brunnsvatten inte är så vanligt på arbetsplatser är det väldigt sällan som det orsakar förhöjda radonhalter.

Strålsäkerhetsmyndigheten säger att man ska mäta radonhalten minst vart tionde år. Detta under förutsättning att någon renovering eller ombyggnation ej har gjorts. Om en sådan genomförts ska man alltid göra en förnyad mätning. Detta eftersom radonhalten kan ändras efter en renovering eller ombyggnad. Om man tidigare konstaterat höga radonhalter på arbetsplatsen och radonsänkande åtgärder genomförts rekommenderar Svensk Radonförening att man mäter om vart 5:e år. Detta för att säkerställa att de radonsänkande åtgärderna fortsätter att fungera.

Om ni konstaterat att radonhalterna både som årsmedelvärde och under arbetstid ligger över det hygieniska gränsvärdet 200 Bq/m³ är det viktigt att ni genomför radonsänkande åtgärder. Ett vanligt sätt att sänka radonhalten är genom ventilation, antingen tidsstyrd ventilation eller ventilation styrd av radonsensorer.

Ibland är detta inte tillräckligt och man måste därför sätta in andra åtgärder. Det gäller framförallt när orsaken till de förhöjda radonhalterna beror på att radon läcker in från marken. Då finns det två huvudprinciper för att sänka radonhalten, täta otätheter i markplatten eller skapa ett undertryck i jordluften under fastigheten. Det finns flera olika metoder att genomföra den typen av åtgärder. Observera att man i dessa lägen bör kontakta en certifierad radonkonsult som kan bidra med nödvändig expertkunskap.

Ja, man kan påverka radonhalten på en arbetsplats med ventilationen. I många fall kan man sänka radonhalten med hjälp av en förhöjd ventilation. På så vis spär man helt enkelt ut den radonhaltiga luften med frisk luft. Framförallt gäller det om källan till radon är blå lättbetong i byggnadsmaterialet.

Med en tidsstyrd ventilation som innebär att arbetsplatsen ventileras under arbetstid sjunker oftast radonhalten under den tid personalen vistas i lokalerna. Det finns till och med speciellt utvecklade radonsensorer som kan kopplas till ventilationssystemet. När radonhalten blir för hög ökar ventilationen. Man bör samtidigt beakta att ventilationen på arbetsplatsen ska kontrolleras kontinuerligt med så kallade OVK-besiktningar. Notera att en ökad ventilation inte alltid är lösningen för att sänka radonhalten. Det gäller framförallt när radon från marken läcker in i fastigheten. Då kan andra åtgärder krävas.

Blåbetong som egentligen ska benämnas blå lättbetong är ett byggnadsmaterial som användes fram till år 1975 i Sverige. Eftersom materialet innehåller ämnet radium som kan sönderfalla till radon kan det medföra förhöjda radonhalter.

Det är allt färre fastigheter i Sverige som innehåller blå lättbetong men där det fortfarande finns orsakar det ofta förhöjda radonhalter över det hygieniska gränsvärdet 200 Bq/m³. Eftersom långvarig exponering för radon kan orsaka lungcancer samtidigt som risken ökar ju högre halterna är kan lätt blåbetong utgöra en hälsorisk på arbetsplatsen. Om det finns blå lättbetong i fastigheten kan man dock sätta in åtgärder för att sänka radonhalten.

Nu för tiden bygger man nästan alltid in radonskydd av något slag. Vilket skydd som krävs beror på markens egenskaper, omfattning av markkontakt, konstruktionstyp, typ av verksamhet och ventilationssystem.

Typiska förebyggande åtgärder är tätningar vid genomföringar, begränsning av sprickvidder, installation av FT eller FTX ventilationssystem. Innan byggandet påbörjas klassificerar man normalt marken genom mätning av radonhalten i jordluft. En sådan klassificering innebär att man antingen väljer en så kallad radonskyddad konstruktion eller en radonsäker konstruktion. Den senare ställer hårdare krav. Ett exempel är att alla fogar i bottenplattan och väggar under mark ska tätas. Den senare innebär också att man ska undvika ingjutna dragningar av rör eftersom dessa ofta blir sprickanvisningar. Man bör även installera radonmembran med extra fokus på tätningar vid alla genomföringar.

Renovering eller ombyggnation kan påverka radonhalten på arbetsplatsen. I samband med dessa arbeten påverkas ofta ventilationen. Förhållandena i marken runt fastigheten kan också ha ändrats. Detta kan i sin tur påverka radonhalten i byggnaden. Således ska man alltid genomföra en radonmätning efter en renovering eller en ombyggnad av en arbetsplats. För att undvika förhöjda radonhalter ska man gå efter samma principer som när man bygger nytt med radonskydd. Vid tillbyggnader är det också av stor vikt att skarvarna mellan den nya och gamla delen av byggnaden blir så täta som möjligt.

Ja, om du arbetar i inomhusmiljöer med hög radonhalt kan man ta reda på radonexponeringen med hjälp av så kallad radondosimetri. Vid radondosimetri mäter man kontinuerligt vilken radonhalt en individ utsätts för under viss tidsperiod. Radonexponering utrycks då i enheten MBqh/m³, vilket de hygieniska gränsvärdena i Arbetsmiljöverkets AFS 2018:1 också anges i. Här kan du läsa mer om radondosimetri.

Vissa kommuner i Sverige har så kallade radonriskkartor. De kan möjligtvis ge en viss vägledning om det finns en förhöjd risk för höga radonhalter men för en enskild byggnad kan de aldrig ge ett tillförlitligt svar. Detta eftersom radonhalterna i marken kan variera mycket lokalt samtidigt som byggnadskonstruktionen och ventilationen har en mycket stor inverkan på radonhalten i de enskilda arbetslokalerna.

Normalt används dessa kartor främst för att myndigheter ska få bättre överblick hur de ska fördela resurserna för tillsyn.