Eftersom radon är en hälsofarlig gas som kan orsaka lungcancer vill man veta hur mycket radon människorna utsätts för när de vistas i lokalerna. På en arbetsplats är det alltså inte relevant att utgå från radonhalten under den tid man inte vistas i lokalerna vilket normalt är kvällar och nätter (även om undantag givetvis finns).

Det är radonhalten under arbetstid som har betydelse och därför måste realtidsdata kunna tas ut så frekvent att ett medelvärde av radonhalten under arbetstid kan beräknas. För det krävs en sensor med responstid på under en (1) timme, d v s som visar det korrekta värdet inom en timme. Välj därför den typen av sensor även om de ofta kostar lite mer.

Många radonsensorer på marknaden ger tyvärr bara ett medelvärde för 24 timmar vilket gör det omöjligt att beräkna ett medelvärde för radonhalten under arbetstid. Responstiden för andra sensorer är 1–2 timmar (jämfört med Radonovas sensor som klarar 40 minuters responstid efter en snabb förändring av radonhalten). Även om de är billigare bör den typen av radonsensor undvikas eftersom de inte visar vilken radonhalt medarbetarna verkligen utsätts för i lokalerna.

Ventilationsstyrning är den enskilt viktigaste åtgärden för att få ner förhöjda radonhalter. Fastigheter med tidsstyrd ventilation visar ofta högre radonhalter under nätter och kvällar då ventilationen är avstängd, medan den är lägre under arbetstid då ventilationen är i gång. Därför är det viktigt att ha en sensor som kan se dessa skillnader och då krävs liksom ovan en radonsensor med responstid under en timme.

Man kan alltså inte förlita sig på en sensor som visar radonhalter som ett medelvärde för ett halvt dygn eller längre. Med sådana sensorer är det inte möjligt att styra radonhalten via ventilationssystemet.

Det är samtidigt viktigt att poängtera att ventilationsstyrning inte alltid är lösningen för att få ner radonhalten. Det kan krävas fler åtgärder, men som en grundregel är det alltid värt att testa ventilationsstyrning i ett första steg för att få ner radonhalten under den tid personal vistas i lokalerna.

Eftersom detektion av radon alltid sker genom att man mäter det radioaktiva alfasönderfallet från radongasens så kallade radondöttrar, är mätningen en relativt komplex process. Vanligast är att man vid radonmätning får fram ett energispektrum från alfasönderfallet av radondöttrarna Po-218 och Po-214 som har olika halveringstid i relation till radon.

För att få fram en korrekt radonhalt inom en timme krävs att man kan skapa ett fullt spektrum med tillräckligt mycket data från alfasönderfallet. Detta görs genom att man lägger högspänning på radonsensorn som då kan dra till sig de laddade radondöttrarna. För billigare radonsensorer som går på lågspänning är detta inte möjligt. De beräknar ett medelvärde för 24 timmar vilket beror på att man inte lyckas få in tillräcklig med data från sönderfallet under kortare tid.

Välj alltid en radonsensor som går på högspänning och som vid mätning har möjlighet att separera alfastrålningen från de olika radondöttrarna. Då kan man beräkna den verkliga radonhalten under arbetstid och har möjlighet att styra ventilationen med data från radonsensorn. Det är inte möjligt med en billig radonsensor som går på lågspänning via batteri och endast visar ett 24 timmars medelvärde. Då kan man hellre använda vanliga ackrediterade radondosor för att få fram ett medelvärde. Dessutom har radondosor för korttidsmätning bättre mätsäkerhet än billigare sensorer.