Hur får man bort radon?

Har man en förhöjd radonhalt i fastigheten på grund av markradon finns det flera sätt att åtgärda det. Det är viktigt att inledningsvis lokalisera läckagepunkterna då en tätning i många fall är ett bra första steg för att sänka halten av markradon. När man identifierat inläckagen är det viktigt täta dem på ett långsiktigt sätt. Man tätar rörgenomföringar av vatten, värme och el med en elastisk fogmassa som är avsedd för radon. Andra vanliga orsaker till inläckage är torrlagda brunnar och rensluckor.

Räcker det inte med en tätning av läckagepunkterna rekommenderas lufttryckspåverkade åtgärder och förbättring av ventilation. Genom att minska undertrycket minskar inläckaget av jordluft vilket i sin tur sänker radonhalten.

Används ett så kallat S-system (självdrag) förbättrar man enklast systemet genom att installera fler uteluftsdon. Att konvertera till ett så kallat F-system (mekanisk frånluft) är inte lämpligt i detta fall eftersom det inte minskar undertrycket utan snarare ökar inläckaget av radon. En god ventilation av källaren med frisk luft är generellt sett bra när man vill stoppa radonet från att gå vidare i huset. Kan man öka luftväxlingen utan att öka undertrycket löser man oftast stora delar av problemet.

Att tryckutjämna gör man bäst genom en konvertering till ett så kallat FT- eller FTX-system att föredra om man inte kan lösa problemet med en Radonsug (som oftast blir en billigare lösning). Med hjälp av radonsugen skapar man ett undertryck under betongplattan genom att ta upp ett hål genom plattan. Observera att det kan behövas flera sugpunkter, speciellt i äldre hus där hjärtväggen går ner en bit under plattan.

Större hus behöver också fler sugpunkter, men antalet sugpunkter styrs också mycket av permeabiliteten (luftgenomsläppligheten) i materialet under plattan. Antalet sugpunkter påverkas också av om det är lera eller morän/sand under fyllnadsmaterialet som plattan ligger på. Det går även att göra det omvända, dvs. öka lufttrycket i marken under huset och på så vis trycka undan den radonhaltiga jordluften.

Marken ventileras då med inneluft. Det går även att ansluta fläkt till dräneringsledningar om det finns sådan som inte har öppen förbindelse med dagvattennätet. Radonbrunnar är en vanlig åtgärd för större fastigheter som t.ex. Q-märkta (tidigare kallat K-märkta) flerfamiljshus och kyrkor där man inte kan gå igenom betongplattan. Istället måste man skapa ett undertryck under grunden genom att utnyttja luftgenomsläpplig mark under fastigheten.

Om det aktuella huset är byggt med krypgrund kan man täta markytan, göra en förbättring av uteluftsventilationen av krypgrunden eller bygga om till en inneluftsventilerad krypgrund. Det är även här viktigt att täta mot grundmurar och rörgenomföringar.

Har man en förhöjd radonhalt som orsakas av Radium-226 i byggnadsmaterialet är den mest effektiva åtgärden att se över ventilationen. Det material främst förknippas med detta problem är så kallad blåbetong. Det är lättbetong som är blåaktig i färgen och tillverkades i Sverige mellan år 1929 och 1975.

För att åtgärda den här typen av problem behöver man skapa en ökad luftomsättning och fokusera på att öka halten frisk luft via uteluftsdon. Det är i det sammanhanget klokt att kontrollera det existerande ventilationssystemet och se till att alla kanaler och ventiler är rengjorda. En kontroll av fläktar och överluftsdon är också att rekommendera. Har man självdrag (S-system) är det bra om kan utöka antalet uteluftsdon via nya tilluftsventiler. Men man kan också överväga att konvertera systemet till ett frånluftssystem (F-system).

En enkel tumregel är att en fördubblad luftomsättning halverar radonhalten (om man tar in frisk uteluft som tilluftsdon). Det mest effektiva är att installera en från- och tilluftsanläggning (FT-system) eftersom man då inte riskerar att skapa ett förhöjt undertryck vid forcerad frånluftventilation.

För att minska radonemissionen från byggnadsmaterialet går det även att använda tätskikt såsom vinyltapet, aluminiumfolie eller ett tätt färgskikt. Det kan dock vara svårt att få stopp på radongasen eftersom radonet då tar en annan väg, speciellt om man tätar innerväggar. Ett alternativ kan vara att bygga en ventilerad luftspalt som ansluts till en frånluftskanal med fläkt. Den mest radikala åtgärden är att byta ut de väggar som har radium i byggnadsmaterialet. Det kan förstås innebära en hel del arbete men är å andra sidan en åtgärd som har garanterad effekt (taget att radonet kommer från byggnadsmaterialet).

Radon i hushållsvattnet kan vara ett problem om man har en egen brunn. Kommunalt vatten med höga radonhalter är dock sällsynt.

Om man behöver åtgärda radon i vattnet kan man göra det genom att installera en radonavskiljare. Då luftar man vattnet så att radonet försvinner innan det kommer in i huset. Det finns radonavskiljare med osmosrenare med ett speciellt så kallat semipermeabelt membran som inte släpper igenom radon och system där aktivt kol används för att binda radonet. Nackdelen med aktivt kol är att kolet måste bytas relativt ofta.

Teoretisk kan man också lagra vatten för att utnyttja radonets halveringstid på 3,8 dygn men med tanke på risken för bakterietillväxt är det inget som rekommenderas.