Tre vanliga anledningar till att resultatet från en radonmätning ifrågasätts – och hur man undviker det

Att radonmätningar ifrågasätts beror ganska sällan på enskilda misstag. Oftare handlar det om tre återkommande faktorer som var och en kan påverka resultatet i grunden. Genom att förstå dessa blir det också tydligare hur man undviker onödiga diskussioner och får ett värde som faktiskt går att lita på.

Mätningen sker under för kort tidsperiod
Det första skälet är att mätningen genomförs under för kort tid. Radonhalten i en byggnad kan variera kraftigt. Skillnader kan uppstå mellan dygn, veckor och årstider, beroende på bland annat ventilation, temperatur och hur huset används. En mätning som pågår i några dagar eller veckor kan därför visa både för höga och för låga värden jämfört med det faktiska årsmedelvärdet.

Det är också viktigt att komma ihåg varför man mäter radon. Hälsorisken är kopplad till långvarig exponering över flera år, inte till enstaka toppar. Därför bygger Strålsäkerhetsmyndighetens metodbeskrivning på långtidsmätning. I Sverige innebär det minst två månader under den så kallade eldningssäsongen 1 oktober till 30 april. Resultatet blir då ett årsmedelvärde som jämnar ut variationerna och ger en rättvis bild av risken.

”Det är årsmedelvärdet som är relevant både ur ett hälsoperspektiv och juridiskt”, säger Karl Nilsson, vd för Radonova Laboratories. ”Korttidsmätningar kan ge en indikation, men de ska aldrig ligga till grund för beslut om åtgärder eller jämförelser med riktvärden.”

Utrustningen som används är inte kalibrerad
Den andra vanliga orsaken är att utrustningen som används inte är korrekt kalibrerad. Vid långtidsmätning är radondosor den mest tillförlitliga metoden. De är individuellt kalibrerade på ackrediterade laboratorier och ger stabila och jämförbara resultat över tid. En viktig fördel är också att de inte påverkas av tillfälliga variationer på samma sätt som vissa elektroniska instrument.

Digitala radonmätare för konsumentbruk kan fylla en funktion när man vill följa förändringar på kort sikt, exempelvis efter att en åtgärd genomförts. Däremot är de inte avsedda för att fastställa ett årsmedelvärde. De är ofta inte individuellt kalibrerade och kan dessutom försämras i prestanda med tiden. Resultaten går därför inte att jämföra med riktvärdet på 200 becquerel per kubikmeter.

”Kalibreringen är helt avgörande för mätningens kvalitet”, säger Karl Nilsson. ”Utan den saknas förutsättningar för att dra säkra slutsatser.”

Mätningen är inte genomförd under normala boendeformer
Den tredje orsaken till ifrågasatta mätresultat är att mätningen inte utförts under normala boendeförhållanden. För att radonmätningen ska spegla den faktiska exponeringen måste huset användas som vanligt. Ventilationen ska vara inställd som den normalt är och bostaden ska vara bebodd.

Om huset står tomt, om ventilationen är avstängd eller om man vädrar mer än normalt påverkas radonhalten direkt. Resultatet kan då bli missvisande och underskatta den risk som finns vid normalt boende.

Slutsatsen är tydlig. För att undvika osäkerhet och motstridiga besked krävs rätt metod, rätt utrustning och rätt förutsättningar. En korrekt utförd långtidsmätning enligt gällande riktlinjer ger ett resultat som håller, både medicinskt och juridiskt. Det skapar trygghet för fastighetsägare, köpare, boende och tillsynsmyndigheter, och minskar risken för att radonfrågan blir ett återkommande frågetecken.